Jag bara tänkte lite

Det är mycket nu. Så mycket att jag inte vet var jag ska börja. Vissa dagar glömmer jag till och med ATT jag ska göra något och så får jag lösa det under tiden. Vilket i och för sig aldrig är något problem. Jag funkar bättre så, när jag måste improvisera. Och lösa. Det är inga stora grejer. Men fortfarande saker som måste göras. Och tänkas på. Och beslutas om. Men så är det väl för alla antar jag. Jag hoppas innerligt att det finns fler vars liv inte flyter på som en vårflod. Det skulle kännas för jävla ensamt. Men snart är det vin på plaststolar. Och ljusa nätter och vackra vänner. Och då gör det inte så mycket att alla dagar inte är bekymmersfria.