Det är solen som väcker mig när den strålar in genom mitt fönster. Jag blir alltid lite förvirrad när det händer, för jag blir genast glad. Det är sol ute... Jag känner inte igen mig själv som en människa som blir glad av att det är sol, jag har aldrig gillat värme. Men de kanske är åldern. Klart som fan det är härligt med sol. Långa dagar, ljusa nätter, det luktar hav från ingenstans och det allmänna samtalsämnet ramlar alltid in på slagsta-glass eller uteservering. Jag gillar fortfarande inte värme. Jag har inte bytt personlighet helt. Men det är trevligt när det är sol. Man blir lite gladare. Lite mer okej med att gympaskorna är trasiga, att man är blöt om strumporna och att man har världslånga arbetspass framför sig. Allt man kan tänka på är i alla fall när uteserveringarna kommer servera dig din första kalla öl. Och jag kan helt ärligt knappt vänta. Det är inte ölen i sig jag desperat saknar, det vore ju lätt alkoholiserat, det är känslan. Ni vet, känslan.
Jag måste köpa en ny vårjacka. Den jag har nu har ett svinstort hål under vänstra armhålan. Ni kan ju kolla nästa gång ni ser mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar