Det här med att längta efter att vara ledig går över så snart man faktiskt får ledigt. Kanske för att det i just mitt fall inte är semester och uteserveringar och öl och sena ljusa nätter och vackra vänner, utan soffa och dator punkt. Det är inte alls lika poetiskt lockande. Ledighet och ledighet är olika saker. Just den här suger. Fem dagar hemma och jag är i upplösningstillsånd. Tro mig, jag använder kryckorna så lite jag kan för att slippa dem så fort som möjligt men det resulterar bara i en lila jävla fot och tjocka tår. Inte alls något ultimat resultat.
Jag har spenderat många många timmar på den här soffan nu. En vanlig arbetsdag hade det snart varit sovdags, men med tanke på att jag inte gjort något alls idag är det inte alls något jag ser fram emot. Jag vill ut. Utomhus. Göra något. Se folk. Det ultimata hade varit en filt i parken med ovan nämnda fina vänner. Jag inser att så blir inte fallet. Men imorgon. Imorgon ska jag fan styra upp något vettigare än att lära mig tv-tablån utantill.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar