Här skulle behövas lite antidepressiva.

Herregud vad jag saknar mig själv. Jag saknar att jag inte vill skriva längre. Jag saknar att jag inte fotograferar eller målar eller vill dricka vin och vara gladfull eller ringa långa samtal eller dricka kaffe och röka cigg... Jag har tydligen tappat lusten och jag saknar den så in i helvete. Lusten, alltså. Jag känner mig mest grå och apatisk och jag går på rutin, går fram och tillbaka i mina egna fotspår utan att avvika från stigen. Det är så satans tråkigt och jag måste hitta tillbaka till att vara glad. Jag orkar inte känna ingenting längre. Jag orkar inte rycka på axlarna åt saker som faktiskt spelar roll. Gladpiller? Någon?

Där. Jag kommer ihåg att jag var glad där.