Jag hade en fin dag. Det var begravning och ett slags avslut eller ett farväl av en vän till familjen.
Kanske ett "Vi ses snart, harebrasålänge, du är fantastisk!". Det var så tyst i kyrkan och jag önskade att de små barnen som fanns med hade gurglat mer, skrattat lite, skrikit lite opassande. För det hade passat alldeles utmärkt. Det hade inte gjort någonting. Hon hade inte tagit illa upp, tvärtom. Men det var fint. För att vara så ofattbart att Hon är borta, var det fint. Bilderna som rullade på henne var sådana som man kommer minnas henne efter. De skrattande ögonen. Som blundar nu. Vilar lite.
Så länge.
Sov så gott.
<3
SvaraRaderaVad vackert skrivet. Tack. Saknaden är stor och kommer nog aldrig försvinna. Men vi kommer minnas mamma för den hon var. Mycket kärlek och med glimten i ögat. Jag tror de hade det tråkigt i himlen. Men som jag sa till mamma, nu kommer det hända grejer.
SvaraRaderaKram
Maria
<3 Hon är fin, er mamma. De har tur som får henne nu! De kommer ha roligt där uppe.
SvaraRaderaTänker på er!
Kramar!