Hörrni...om jag någonsin hade brytt mig om det här med handboll hade jag absolut lagt mina pengar på det där bosniska laget som Guif mötte häromveckan. Inte för att de är bra, för de förlorade, utan för att jag gillar yta. Alltså den där killen som spelar i laget. Sådan är jag. Alla about utseende. För egentligen kunde ingen engelska. Utom en möjligen...och de som försökte men misslyckades. En snubbe lyckades i alla fall få fram att han ville att jag skulle fixa fram en hora åt honom. Jag sade att butiken är stängd på söndagar i brist på kontakter. (Om någon känner en glädjeflicka går det bra att meddela mig så jag vet till nästa gång jag blir förmedlare).
I ett svagt ögonblick övervägde jag att följa med Guif till Bosnien för returen, men ångrade mig när jag insåg att man kan tas för en galen stalker då. I nästa ögonblick kom jag på att jag har ett jobb att sköta också. Så. Jävla. Dåligt.
Vilken tur att jag inte kan något om handboll. Det är så mycket enklare att fokusera på spelarna då. Smart tjej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar