Förbannade flockdjur

Jag väljer rätt allt oftare och jag klappar mig själv på axeln. Mina val speglar min insida och det känns ganska kontrollerat. Lugnare. Mer koll på läget. Fattar ni hur jävla skönt det är att inte vara tonåring längre?  
Hur skönt det är att ha kontroll på sitt eget liv och inse att problem är oundvikliga men går att lösa? Att bestämma själv, gå sin egen väg, följa sin egen stig efter sitt eget huvud. Så. Förbannat. Skönt.

Jag ser på människor som färdas i flock och klär sig i samma päls och jag skrattar åt dom. Det är djur, patetiska djur som lever på instinkt och jagar tillsammans och följer order från flockens alfahanne. Utan egna åsikter, egna viljor eller egna liv. De lever för någon annan som tjänar på deras dumhet och de får fan skylla sig själva. Jag ler åt att de tror att de går med höga huvuden och stor kuk när de egentligen har det i sanden och svansen mellan benen. De är så jävla lurade.