Vi hade en barnvakt som kom hem till oss ganska regelbundet när vi var små. Hon var väl en sådär 15 eller så och var vegetarian. I alla fall vissa veckor. Hon hade jeans med hål i och galet hår och ibland sjöng hon i kyrkan för att hon gjorde det så fint. Hennes mamma var lärare på skolan vi gick i och min lillasyster älskade henne.
Att hon var vegetarian betydde att pizzorna vi fick när mamma gick på fest var täckta av tomatsås och ost. Ingenting annat. Hon visade oss hur stora tjejer äter popcorn; ett i taget, man trycker inte in en hel näve på en gång. Hon visade hur man gjorde egna pizzamackor på vitt bröd med ketchup, oregano och ost i micron och hur man sjöng skojiga visor som barn inte alls borde kunna. De handlade ofta om fulla män, nakna män, mäns könsorgan och sådant som mammor inte alls uppskattar att barnvakten lär deras barn.
När mina systrar spydde fick jag torka upp det. När de ropade efter hjälp från toaletten fick jag ta det också. Hon var lite klen så, vår barnvakt. Men ändå fick hon komma tillbaka, om och om igen. Det var nog hennes charm vi föll för, systrarna och mamma. Eller så var mamma desperat. Jag vet faktiskt inte vilket det var.
Idag är vi nästan jämngamla. Jag och barnvakten. Hennes barn är äldre än vi var då. Så längesedan är det nu. Häromveckan satt vi mitt emot varandra vid köksbordet. Och pratade om samma saker som förr. Fulla män, nakna män och mäns könsorgan. Sådant som mammor inte alls uppskattar men som plötsligt är fullständigt relevant. Nu när vi är lika gamla och fattar grejen. Just det.
Älskade Ullliiiis
SvaraRadera