När jag var liten skulle vi ha disco. Rätt kläder var prio ett och när vänninan provade en brun kjol med matchande tröja till ljög jag för henne. Jag sade att det var jättefint och att hon absolut borde köpa det fastän det egentligen var ganska tråkigt. Jag fick dåligt samvete nästan direkt men jag ville inte vara elak. Dessutom kunde mina egna kläder bli lite lite finare än hennes om jag ljög. Hon köpte den bruna dressen och jag släppte aldrig det där. Vi var nio. Det har gått arton år och jag tänker fortfarande på den där incidenten som en jävligt grundläggande händelse för mig. Jag minns det som igår. Att jag ljög för att vara snäll. Vilket ingen av oss vann på. Hon gick på discot i fula kläder och jag mådde dåligt över att jag ljugit för en vän.
Jag har inte gjort det sedan dess. Jag ljuger inte för människor. Jag låtsas inte för att vara snäll. Jag är ärlig, säger vad jag tycker, står alltid för allt jag gör och umgås inte med människor jag inte tycker om. För jag vet att man får välja själv. Man måste inte vara vän med alla. Vi har i snitt en sådär 80 år på den här jorden. Det är jävligt lite i sammanhanget och jag tänker inte slösa bort min tid och energi på människor som inte ger mig någonting. Det betyder inte att jag tycker illa om folk. Bara att de som inte ger mig någonting eller som inte betyder någonting för mig inte finns i min umgängeskrets. Om det stör folk är det faktiskt inte mitt problem. Om andra inte kan acceptera att jag mår förbannat bra av att ha valt var och en av mina vänner och uteslutit resten får det stå för dem.
...och om jag har en åsikt kommer jag aldrig aldrig gömma mig bakom en anonym underskrift som om jag inte stod för den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar