lördag 5 februari 2011

Alldeles skrattig blir jag

När hans mamma vaknade på natten satt han i hennes säng och tittade på tv med en glass i handen. Den hade han hämtat själv. Precis som han satte på tvn själv. Hans mamma somnade om. Nästa gång hon vaknade var det när han kom med ännu en glass. Som mamma skulle öppna. Sedan visade han på fingrarna hur många han ätit. Två. Två fingrar. Han är så smart, det barnet. Han matar sig själv. Han är tre.

Jag blir så glad bara av att höra någon berätta om vad han har gjort. Jag blir alldeles skrattig och varm och lycklig av att höra när han skrattar, så jag tittar på filmen när han gör det om och om och om igen. Han är så söt när han gråter, så den filmen nöter jag också ut. Det är så mysigt att höra hans röst i telefonen och orden jag inte kan tolka men han bubblar och bubblar och så säger han ens namn och så blir man ännu mera lycklig. Allra lyckligast blir jag när jag får träffa honom, min sötnos, men det är alldeles för sällan. Det är därför jag tittar på filmklippen...igen och igen och igen... Och så blir jag lite gladare. Och lite skrattigare. Som han.

1 kommentar: