Jag känner mig så förbannat rastlös. Som om jag tappat fokus eller lust och har siktet inställt på något helt annat. Något nytt. Det kanske är våren. Det kanske bara är känslan av att veta att det ljusnar kommer nytt, kommer mer, sitta ute, ljusa nätter, varma kvällar, nytt... Men kanske är det inte så. Tänk om jag går runt och blir gammal och sur utan att ha tagit reda på vad det var jag egentligen ville? Fy. Fan. Jag är tametusan livrädd för det. För hela jag vill mer. Vill massor och blir knäpp av att sitta stilla. Nu är det inte spännande längre.
Jag vägrar sätta mig ner och vänta på att livet ska gå vidare utan mig. Jag vägrar bli en åskådare i mitt eget liv. Det vore så jävla korkat. Nu tar vi tag i det här. Pronto.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar