Som den där Ri-Hanna från Usa

Jag förstod aldrig det där med att ha en "egen" frisör. Tills jag hittade min egen. Hon som alltid fattade grejen och som gjorde att jag alltid såg ut som mig själv när jag gick därifrån och inte som någon som hade gått vilse i hårdjungeln. Sedan slutade hon jobba. Och jag gick tamefan vilse igen. Det är nog minst lika svårt att hitta en frisör man trivs med som det är att hitta en gynekolog som man känner sig avslappnad med. Jag kan aldrig riktigt bestämma mig för om jag vill prata med min frisör eller om jag vill att hon ska hålla käften.

Idag hittade jag en ny frisör. Igen. Den jag gick till förra gången dödade mitt hår så mycket att jag ville gråta litegrann. Tjejen idag såg också ut att vilja gråta.

Hon var liten och späd och sade att hon var 33 fast jag gissade på 22. Hon var typen som pratade. Om sin dotter, och den pissiga pappan till barnet, om sina dåliga val...och kanske kanske berättade hon om sin skostorlek och sin tandborste, men jag vet inte säkert. Halvvägs genom klippningen och färgningen var jag övertygad om att vi var bästisar. Jag visste allt om henne.

Det var då hon frågade om jag färgade håret rött eftersom Rihanna från Usa hade gjort det. Hon uttalade hennes namn som det låter. Ri-Hanna. Jag som inte ens vet vem den där Rihanna är. Frisören sade att jag är inne. Som har rött i håret. För det har den där Rihanna. Då insåg jag att hon inte visste ett dugg om mig. Och att det är första gången i mitt liv som jag är inne.

Vackert.