Svensk maffia på tv. Den jävla maffian. Jag fick just en uppenbarelse. Om jag inte jobbade med mat skulle jag jobba med det. Inte med maffian, de är dårar, men med att berätta för ungar att de är dumma i huvudet som går på skiten de blir pålurade av äldre, erfarna, manipulativa, kriminella, pundiga idioter. Jag skulle berätta att de inte bryr sig ett jävla dugg om dem, att killarna som vet vad de gör bara vill tjäna mer blodiga pengar på naiva ungar som tror att det är kärlek eller tillhörighet. De skulle få veta att sådana människor aldrig skulle klara av ett vanligt liv, att de är vilse i samhället, att de är så förbannat rädda för att vara ensamma att de lever som de gör för att det enda skyddsnät de har är de likasinnade.
Det är inte svårt att gå på skiten. Som ung är det lätt att tro att det är kärlek. Att det är en familj som alltid finns där. Som inte dömer. Som höjer dig till skyarna. När man blir äldre är man tacksam för att man kom undan med blotta förskräckelsen och en erfarenhet rikare.
Men om jag inte gjorde det jag gjorde idag, skulle jag berätta för de unga att det inte är alla som har samma tur. Och att det fan inte är värt att chansa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar