Klev precis ur duschen, klädde på mig min morgonrock och mina allra luddigaste strumpor i diverse glättiga färger och slog mig ner vid soffan. Och tittade på klockan. Tjugo i sju. Jag har luddiga strumpor på mig innan klockan sju. Var tog tiden vägen när dagen inte var avslutad innan man druckit ett glas vin, när ett vanligt arbetspass aldrig slutade innan 23 och när man aldrig bytte om innan man var säker på att kvällen inte hade mer att bjuda på? Svaret behöver jag inte vänta på. Jag vet redan. Det stannade där det hör hemma, för en sådär fem år sedan. Det är så jävla skönt. Stanna där
stressfyllda och bakisinfiltrerade vardag! Fan.
Men visst är det fint med gästinslag? När ett glas vin med vännerna slutar i galet tidig morgon och hemgång samtidigt som morgontidningen anländer? Jag kan gå med på det. Gästinslag. Mer än så pallar jag inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar