På torget är dimman som tätast

Vid diskussion tidigt på lördagkvällen sade vi att det vore fint om man inte blev så full. Lagom är bäst. Man kanske kunde hålla det på en schysst nivå. Våra intentioner var goda och jävligt ärliga. Men de sprack. Både han och jag ljög för oss själva. Bland mina vänner händer det ibland. Vi försöker så hårt men lyckas så sällan. Men vi har förbannat trevligt under tiden.

Själv minns jag inte att jag träffade en kollega på torget. Men jag minns killen i korvkön. Antingen var han fin eller så hade jag supit honom snygg. Vilket som stämmer kvittar eftersom jag inte hade sinnesnärvaro att komma ihåg mer än så dagen efter. Det är sådant jag ältar. Inte snedstegen jag gör ibland. Jag har lärt mig att inte ångra aktiva val. Däremot sådant jag aldrig gjorde. Jag mår bra. Det går bra nu.