Det var lika mörkt imorse när jag åkte till jobbet som nu när jag kom hem. Det är så satans konstigt att mina cykellysen lever sina egna liv och lyser lite när de själva vill. Vilket oftast betyder när den står parkerad mitt på dagen eller under natten när alla sover. Som norm lyser de definitivt inte när det är mörkt och jag är ute och cyklar. Jag brukar kalla den för självmordscykeln. Vilken dag som helst nu kommer jag blir överkörd av en cynisk lastbilschaufför som dessutom kommer komma undan eftersom jag inte hade några lysen. Då får man skylla sig själv. Jag antar att det är lite som våldtäktsmentaliteten att om man har kjol ber man om det. Man ber om att bli överkörd av en Michelinfront om man cyklar på en mörk cykel. Tack och hej.
Jag är dessutom så gammal att jag faktiskt Bryr mig om att jag inte har lysen. Det oroar mig. Jag är livrädd varje gång jag cyklar över ett övergångsställe eller möter en bil som med all säkerthet inte ser att jag kommer trampandes. Jag vill nästan skaffa hjälm. Men bara nästan. Det känns i alla fall att det är ett ålderstecken. Förr funderade jag aldrig ens på lamporna. Men nu.
De tar upp halva min vardag.
Satans cykellysen. Jag hatar er som ni uppenbarligen hatar mig.
Det är så jävla ömsesidigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar