Ekonomi har aldrig varit min grej. Jag vill minnas det som att jag var duktig med min veckopeng, men så kanske det inte var. Jag kommer ihåg att jag ofta köpte saker åt mina systrar, men jag kan inte komma ihåg vad jag skulle ha kunnat köpt åt mig själv. Men sak samma...då har inte med nu att göra. Men jag misstänker att mitt kassa pengasinne har följt mig hela mitt liv. Det är inte för att mina inkomster är för låga. Utan för att utgifterna går alldeles för jävla snabbt. Jag gillar att bränna pengar. Ofta på saker till mitt hem. Eller vinflaskor jag vill ha hemma. Eller barnsaker. Eller mat på restaurang. Eller mina systrar. Eller vännerna. Och sedan står jag där, en vecka efter lön och undrar varför jag måste äta knäckebröd resten av månaden. Ofta fattar jag inte att det är fyra veckor mellan lönerna. Jag har aldrig haft något intresse i att pensionsspara, även om jag kanske borde. Det finns inte i mig. Jag ÄR en förnuftig människa. Jag FÖRSTÅR att man inte kan bränna pengar och ha dem kvar. Men det är inte alls lika roligt. Jag gillar att må bra. Jag gillar att betala i baren. (Den första veckan efter lön, alltså.) Jag gillar att göra saker jag tycker om. Att jag lever över mina tillgångar är inget nytt för mig. Och jag vet att jag borde göra något åt det.
Men om jag blir påkörd av en buss imorgon då?
Då kunde ju det där pensionssparandet dra åt helvete.
Så tänker Jag. Galenskap? Jodå! Jag sparar en annan dag.
Eller gifter mig rikt eventuellt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar