Vad jag och mamma gör

Min syster ska flytta. Alldeles häromdagen kom de nya skolfotona på hennes son. För att inte tappa bort dem i flyttröran gav hon dem till mamma. Personligen undrar jag om hon överhuvudtaget känner våran mor. Jag älskar henne högt, men att hålla reda på saker är inte hennes nummer-uno-grej-att-göra. Men det visste tydligen inte Lillsyss. Jag vet inte hur längesedan det är mamma fick de där fotona, men hon har i alla fall inte haft en aning om att de överhuvudtaget existerade förrän igår när hon blev påmind. I samma ögonblick glömde hon dessutom bort var de var. Det var något med en påse. Men hon var övertygad om att hon slängt fotona med reklamen. Jodå... Och leta, det skulle vi. 

Jag tackar högre makter för att det ösregnade när vi stod där i soprummet och letade igenom två överfulla soptunnor med tidningar. Ingen slänger sopor när det regnar och att bli påkommen med sopor upp till knäna var inte gårdagens drömscenario. 

Det kanske tog en halvtimma, en timma...vad vet jag...men vi skrattade så vi dog lite nästan hela tiden. Att "hålla reda på" ber jag aldrig min mor om. Inte efter igår. Och mellan skrattattackerna fick jag lova att inte berätta för min lillasyster att vi (HON!) tappat bort skolkorten. 

Jag vet inte vad ett sådant där kuvert kostar nuförtiden. Det var dyrt redan på min tid, men jag misstänker att det hade vart värt att bara köpa nya. Istället för sopattacken.

Idag hittade hon korten. De fanns inte i soporna. De låg i den tidigt omnämnda påsen.

Det är vad vi gör. På fritiden.