Jag räknar med att imorgon tar och skärper till sig. Det är ingen som helst ordning på rutiner och det mesta har känts rörigt ett tag. I tre dagar har jag inte ens lyckats tala svenska. Jag tappar ord och kan inte ens komma på de enklaste med tre stavelser. Två är min maxgräns och jag tror min intelligens har sjunkit. Det skrämmer mig lite när jag måste fundera för att få fram en mening och jag tror det är semester som saknas. Och sinnesro. Som det ser ut nu är båda förbannat långt borta.
Fram till dess nöjer jag mig med att lägga mig i sängen kvart i åtta. Det är det bästa med vintern. Det är så satans mörkt redan innan bolibompa att det är befogat att lägga sig såhär dags.
Men imorgon. Det måste bli bättre. Det finns bara en väg och den är fan uppåt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar