På 20 minuter är det första lasset packat och iväg. Vackert. Med mitt falköga ser det ut som om det räcker med ett endaste lass till. Och jag drog dessutom det längsta strået och fick stanna kvar i gamla lägenheten för att passa familjeskatten som fortfarande sover. Nono alltså. Jag tar en paus nu. Fast det andra tror jag städar och fixar markservicen. Vafan, de vilar ju i bilen. Då gör jag det också. Det blir nog inte ås farligt det här som det kändes inatt. Då ville jag dö.
Det sjuka håller jag borta med överdos av Ipren. Jajamen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar