Jag gjorde någon besviken häromdagen... Det är ingenting jag tänker prata om. Men jag skriver om det. För det här är för Mig. Men det gör mig ledsen. När någon man bryr sig om tycker att man borde ha gjort annorlunda så känns det. När man inte kan göra det ogjort gör maktlösheten sig så påmind att frustrationen tar överhanden. Men det är väl så. Jag är van vid att ingenting bara flyter på. Ingenting kan inte bara vara bra. Tydligen. Jag skulle vilja förklara så att det blir förståeligt. Att det inte var meningen eller planerat. Men det ligger inte hos mig längre. Jag kan inte säga mer nu. Vill inte göra det värre. Och man kan inte ändra på det som redan varit.
My Head says,
"Who cares?"
But then my heart whispers,
"You do, stupid..."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar