Som alltid när man ska utanför dörren

Jag äger inga kläder. Det är svinkonstigt med tanke på hur ofta jag inte får in allt i garderoben. Jag har mycket mycket mindre kläder än de flesta jag känner, men ändå mycket mer än inget. Men aldrig några när jag ska klä på mig. Underligt det där. Det är som magin med strumpor där den ena alltid försvinner. Tyg och sådant är knepigt i min värld. Jag. Fattar. Inte. Jag står i alla fall inför valet att gå till bryggan i jobbkläder som luktar fan och matos eller i mammas morgonrock. Det är lite de alternativen som finns just nu, tror jag. Ska kolla garderoben en gång till. Men det känns som om det är en kamp jag kommer förlora. Jag hatar min garderob. Av hela mitt hjärta. Och kläderna i den. Och de hatar mig. Så vi kommer ju överens i alla fall. Life of Mig. Jävla I-landsproblem.

Hade det varit enklare om jag varit en tjej-tjej med stora shoppingbagen?