Det blir ofta så när jag endast hållit huvudet över vattenytan hela morgonen. Då kraschar jag så fort jag får ett uppehåll att andas. Apatin är min bäste vän. Den innebär också att jag inte kommer komma från jobbet förrän sent, men då får det vara så. Jag kommer kanske inte överleva dagen. Möjligen kan det vara osmidigt att erkänna offentligt att man inte tänker jobba så hårt idag, när både chefer och gud fader kan läsa bloggen, men de skall icke oroa sig! Mitt svaga tillstånd kommer inte gå ut över företaget.
Att jag tänkte gå hem klockan elva var ju fan ett skämt. Man kan ju tro att jag nyss har träffat mig själv.
Man orkar mindre såhär på ålderns höst. Det VET jag. Så klok är jag. Däremot sträcker sig inte visheten så långt som att gå hem tidigt.
Men som alltid. Trevligt. Sanningar sades och samtalen blev djupa, analyserande, som det brukar vara när great minds möts och när intelligenser sammanstrålar.
Tack, min vän!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar