Vissa dagar vill jag skriva saker som jag önskar att jag kunde lösenordsskydda. Eller välja vilka som fick läsa. Något sådant. Tillexempel när jag vill erkänna en jävla massa synder eller dåligt beteende eller en taskig dag på jobbet. Sådant kan man ju inte haspla ur sig hur som helst. Fast jag gör det hela tiden. Det vet ju alla att både chefen, blivande arbetsgivare, alla dina fiender och paparazzis läser amatörbloggar. Och håller det emot dig för resten av ditt liv. Idag vill jag berätta att jag känner mig sönderstressad, har dåligt samvete för jobbet, tycker synd om mina kollegor, känner mig lat, ganska risig och otrevlig. En sådan dag.
Dagar som denna är jag glad att jag tog initiativet till en Tapaskväll med vännerna så man glömmer en stund. Synd att det kommer tillbaka så fort man sätter sig på cykeln hem.
Hoppas det går över snart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar