Det går upp och ner. Som med det mesta. Vissa dagar sitter jag hemma en hel dag och undrar varför telefonen är så in i helvetes tyst och så tror jag att jag inte känner någon, att det är därför. Andra dagar känner jag alla, inser att jag har världens finaste människor runt mig och att jag har tur. Att de där tysta dagarna beror på att vi vilar då. Från varandra, från skvallret, resten av världen och bullret. De är fina, de dagarna också. Det är då man undrar om man är ensam och inser att man inte är det.
Ni vet...man KAN stänga av ljudet på telefonen också. Det skulle bara aldrig falla mig in att göra det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar