Man kan lita på Tuna. Det dyker alltid upp något. Man måste bara stå ut med att vara tragisk ensamdrickare en stund så ramlar man alltid över någon som eventuellt vill umgås lite med en. Kära gamla Tuna, tack och välsigne att det är en så liten stad. Att det regna på hemkvällen gjorde mig kväll. Jag kom hem, var nykter, mådde bra och var svinsnygg i håret. Vilket jag fortfarande är. Så ni vet. Regn älskar trollhår som mitt. Jorå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar